Saudiaffären och Jemen
Publicerad av Roland Hedayat i Jemen Lang en
Kulmen på den så kallade Saudiaffären fyller ett år i dagarna. Likaså Saudiarabiens och dess koalitions angrepp på Jemen. Affärens efterspel visar att svenska näringslivets krav på "trovärdighet" i vår roll som stabil vapenleverantör till stater som för angreppskrig och stödjer jihadister med terrorbejakande ideologi kommer med ett mycket högt pris. Det rör sig om Sveriges trovärdighet i andra delar av världen och på andra områden som traditionellt har setts som viktiga för landet. Nedanstående behandlar bakgrunden, och i en senare del tas effekterna upp, såväl för Sveriges internationella anseende som för Jemens krigsplågade befolkning.
Året 2005 slöt Sverige och Saudiarabien ett avtal om försvarssamarbete. Detta skulle i hemlighet utökas genom byggande och drift av en avancerad vapenfabrik i Saudiarabien med hjälp av svensk expertis. Avtalet var så känsligt att ansvariga politiker ljög om dess existens, samtidigt som FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) hade fått uppdraget att stifta ett bulvanföretag, SSTI som skulle stå som front för verksamheten och sålunda skärma den och svenska myndigheter från insyn. Detta avslöjades av journalisterna Bo Göran Bodin och Daniel Öhman, SR/Ekot 6 mars 2012 (för vilket de tilldelades Stora Journalistpriset samma år), och ledde till stor uppståndelse och försvarsminister Tolgfors avgång. Hela tidslinjen finns dokumenterad här. Affären andas stor röta hos makteliten.
En förundersökning om FOI:s agerande inleds men läggs ner efter några månader. Man hade ju redan offrat Tolgfors, det fick räcka. Skandalen tonades ner. Samarbetet om vapenfabrik skrinlades förvisso, men avtalet om utökat försvarssamarbete bestod, likaså Sveriges omfattande vapenexport till detta land.
För väl ett år sedan rördes dammet upp igen. Det började med att Margot Wallström kritiserade det saudiska piskstraffet mot bloggaren Raif Badawi, kanske i tron att de goda relationerna länderna emellan skulle tåla en sådan liten störning. Samtidigt stod samarbetsavtalet med Saudiarabien inför förnyelse, och regeringen var splittrad i denna fråga. Rykten cirkulerade om att avtalet inte skulle förnyas. Händelserna ledde till att saudierna härsknade till och blockerade ett tal Margot Wallström skulle hålla inför ett möte i Arabförbundet i Kairo, dit hon var speciellt inbjuden. Trettioen svenska näringslivstoppar blev nu ängsliga över att detta skulle skada den lukrativa svenska vapenexporten med följdleveranser. De gick ut med ett upprop i DN den 6 mars 2015. Huvudbudskapet var att Saudiarabien är Sveriges fjärde största exportnation utanför Europa, att handel främjar samförstånd och därmed mänskliga rättigheter, att Saudiarabien är bättre än sitt rykte samt inte minst att Sveriges "trovärdighet" som handelspartner skulle äventyras om avtalet sades upp. Uppropet kom för sent, spelet hade fått sin egen dynamik. Sverige sade upp samarbetsavtalet. Saudiarabien kallade hem sin ambassadör och meddelade Sverige att affärsvisum för resande till landet inte skulle komma att beviljas. Det var kulmen på kapitel två av den så kallade Saudiaffären.
Regeringen, omskakad över utvecklingen, kallar 40 representanter för näringslivet till krismöte med näringsminister Mikael Damberg och utrikesminister Margot Wallström. Utfallet är okänt, men nu kommer hjälp från Ovan: Hans Majestät är oroad över käbblet mellan sina kungliga saudiska vänner och den svenska regeringen och vill gärna bidra med att ställa allt till rätta, enligt tidigare goda erfarenheter. Redan 2004 räddade kronprinsessan Victoria en mångmiljardaffär med Saudiarabien åt svensk vapenindustri, genom att med sin kungliga närvaro skicka en signal om att svenska staten stod bakom affären. Försäljningen av Saabs och Ericssons radarsystem Erieye gick i lås.
Den 27 mars 2015 reser Björn von Sydow som Regeringens sändebud till Riyadh och träffar den saudiska statsledningen med kung Salman och vice kronprins Muhammed bin Salman i spetsen. Han lämnar över två brev, ett från kungen och ett från statsminister Stefan Löfvén. Allmänheten har inte fått ta del av brevens innehåll, men de hade mirakulös effekt. TV-kanalen al-Arabiya kablade samma dag ut uppgifter om att den svenska regeringen bett om ursäkt för Margot Wallströms uttalanden och att Saudiarabiens ambassadör därmed återvänder till Stockholm. Vidare enligt samma källa ska den svenske kungen ha understrukit ”kraften i relationen” mellan Sverige och Saudiarabien för sin saudiske kollega Kung Salman bin Abdul Aziz.
Margot Wallström har försäkrat om att det inte handlar om någon form av ursäkt. Rimligheten i detta kan man ju göra sig sin egen uppfattning om efter att ha hört hennes egna formuleringar inför pressen och Riksdagen: ..."Vi har framfört att vi beklagar om det uppkommit känslor av missförstånd. Vi beklagar också att vi talat om Saudiarabien istället för med Saudiarabien. Vi vill ha en dialog"...
En liten bagatell har emellertid gått de flesta förbi.
Björn Sydow träffar Saudiarabiens statsledning den 27 mars 2015. Ungefär ett dygn tidigare startar Saudiarabien, som anförare av en koaltion om nio länder ett massivt flygangrepp med uppemot 200 flygplan mot sin sydliga granne Jemen, under namnet "Operation Decisive Storm". Angreppet var inte sanktionerat i FN:s säkerhetsråd och följaktligen ett brott mot folkrätten. Jemen hade sedan länge plågats av ett inbördeskrig där många aktörer, både interna och externa, var inblandade, men landet, som är ett av världens fattigaste, hade inte hotat något annat land och utgjorde inget hot mot Saudiarabien. Kriget pågår fortfarande och innebär en total humanitär katastrof för Jemens folk.
Det kan alltså konstateras att medan Björn von Sydow skrapar med foten för den saudiska statsledningen och låter hälsa från kung, regering och fädernesland vilka goda, konstruktiva och kraftfulla relationer man önskar utveckla tillsammans, så har saudierna just startat ett oprovocerat, avskyvärt och rättsvidrigt angreppskrig mot ett fattigt land med 26 miljoner invånare.
Margot Wallström och Stefan Löfvén hävdar att man inte gjort en pudel. Vad kan de säga. Det rör sig snarare om en Kungspudel, bokstavligen talat. Än mer intressant är dock vilket ytterligare pris Sverige har fått betala för bibehållen "trovärdighet som handelspartner", dvs. för att säkra rollen som Kunglig Hovleverantör till den saudiska dynastins aggressiva krigsmaskin. Det handlar om en annan, och betydligt viktigare sorts trovärdighet.